K
Koppartorp, Tunaberg
Koppartorp gruvby på Tunaberghalvön några mil söder om Nyköping är inte bara ett stycke av paradiset på jorden, den är också en av de intressantaste gruvbyarna i Sverige, centrum för Södermanlands enda medeltida bergslag: hundratals gruvor där främst koppar och kobolt brutits sedan medeltid, förmodligen också ända sedan järnålder. Man kan inte utesluta att viss kopparbrytning föregicks redan på bronsåldern med tanke på de talrika bronsålderslämningar som finns i trakterna. Under 1300-talet uppstod hyttorna Buskhyttan, Frankhyttan, Grishyttan och Ingolfshyttan. I ett dokument från sent 1300-tal nämns namnet Näffwebergh för första gången.

Den viktigaste gruvan var Storgruvan, 160 meter djup och över 400 m lång, ni kan gå runt den genom att klicka på de gröna gubbarna A–D och gå ner i den genom att trycka på knappen till höger om kartan (800kb, här krävs kanske lite tålamod el bredband).
Gruvans glansperiod var på 1400-talet med nedgång på 1500-talet. Området upplevde ett uppsving under Sveriges stormaktstid på 1600-talet då många kanoner skulle gjutas, då anlades Nävekvarns styckebruk. 1760 köptes Storgruvan av Gerhard De Besche, tidigare ägare av Nävekvarns styckebruk, och gruvan kallas sedan dess också för De Bescheska gruvan. I början med 1900-talet slutade gruvdriften liksom på de flesta bergsbruk i Sverige.

Ni kan också gå in i Sörmlands enda träkyrka: Tunabergs kyrka i Koppartorp, byggd 1620, och titta på de medeltida träskulpturerna.

Ta en titt på koboltverket, hembygdsgården, hällristningen och gå ner i Kabbelgruvan och Storgruvan, och ändå finns inte hälften med som är sevärt i verkligheten! I verkligheten är detta en utmärkt startpunkt för en eller två dagsutflykter i Tunaberg: två hundra meter söder om Kabbelgruvan ligger Adolfsberggruvan, västerut ligger Kärrgruvorna, ni kan promenera på Sörmlandsleden uppför Simonsberget och beundra utsikten och se när bergsklättrarna dödsföraktande övar klättring, ni kan hämta andan med en billig kopp kaffe med dopp i hembygdsgårdens lummiga trädgård (öppet onsdagar och helger i juli månad).
Och inom en mil sydväst om Koppartorp ligger den vackra lilla hamnstaden Nävekvarn. Där kan ni övernatta på vandrarhemmet (0155-53644) eller på campingen.
Man kan också cykla, eller bila, österut från Buskhyttan på den vackra vägen till Hummelvik.
Men framförallt kan ni cykla eller ta bilen några kilometer söderut till Gullängsberget, en mytisk plats i klass med Birka med flera skeppssättningar och jättegravhögar. Här kan man lätt förflytta sig till den värld som JRR Tolkien hämtade inspiration ifrån till trilogin Sagan om Ringen. Fast i själva verket är dessa lämningar ännu äldre, ända från bronsåldern.
Det bästa av allt är att allt det här kan man uppleva utan trängsel och helt gratis! Detta är ett unikt historiskt kulturlandskap utan motstycke - helt okommersialiserat - så man vill egentligen inte dela med sig av detta guldkorn, så håll detta hemligt bara för er själva!

Att arbeta i gruvorna på denna tid var nog mer ett straff än arbete (ibland var det faktiskt också ett straff!), långa arbetsdagar i ohälsosam och direkt farlig arbetsmiljö, medelåldern var låg. Brytningsmetoden var tillmakning: man eldade vid bergväggen på natten och på morgonen hällde man på vatten varvid berget sprack av temperaturskillnaden och stenblock kunde brytas loss. Under 1600-talet började man använda krut, någon större fördel gentemot tillmakning var det kanske inte utan bägge metoderna användes parallellt. 1846 upptäcktes nitroglycerinet, el Sprängolja som det kallades, av italienaren Sobrero, sprängoljan exploderade dock väldigt lätt vid stötar så det förbjöds redan efter några år. 1866 fick Alfred Nobel patent på en metod att göra nitroglycerinet stötsäkert genom en tillsats av kiselgur: dynamit! Detta ledde till en revolution inom gruvteknik och det är denna inkomst av dynamitförsäljningen vars ränta än i dag ges ut i form av Nobelpriset!

Koppartorp's name derives from the famous copper mines near Nyköping
Koppartorp and the mine are situated on the Tunaberg peninsula, a few miles south of Nyköping. Here the majesty of nature encompasses a fascinating series of mines and surrounding villages in central Sörmland. It is the region’s only mining district dating to the Middle Ages. Here hundreds of mines have borne copper and cobalt since the Middle Ages, some probably dating to the Iron or perhaps even the Bronze Age (1000 BC). The 14th century saw the building of several smelting houses (e.g. Buskhyttan). The first text to mention the area dates to the 12th century, and refers to the area as “Näffwebergh”.

The most important mine was called Big Mine, 160 meters deep and more than 400 meters long. Walk around for an inspection by clicking the green figures A–D, and descend into it by pressing the button right of the map.
The mine flourished in the 15th century, and died off in the 16th century. The peninsula experienced an upswing during the height of Sweden's power in the 17th century, when the new iron works at Nävekvarn cast cannons for the kingdom. In 1760 Gerhard De Besche, former owner of the works at Nävekvarn, purchased the mine. In beginning of 20th century the mining ceased, as it has in most of the mining districts in Sweden.

Enter Tunaberg church in Koppartorp, the only wooden church in Sörmland. It dates from 1620, and houses unique Medieval wooden sculptures.

Examine the work involved in mining cobalt. See the local district history yard and rock carvings. Enter the Kabbel (marsh marigold) mine and Big Mine, and you’ll still only have seen half of what’s worth seeing. If you don’t mind the weather of the real world, this is a good starting point for a one or two-day's excursion. Two hundred meters south of the Kabbel mine is the Adolfsberg mine. To the west are the mines of Marsh. You can follow a short part of the trail of Sörmland (the second longest trail in the world with a continuous footpath of more than 40 miles around the whole of Sörmland!). It will take you up Simon's mountain for a wonderful view. You may even catch sight of some mountaineers practicing falling down the huge rock! After all the excitement you can relax with a cup of coffee in the leafy garden of the native district house near the Big Mine .
One mile southwest of Koppartorp you’ll find the idyllic seaport of Nävekvarn, where you can spend the night at the youth hostel (0049155-284292) or at the caravan site.
But you shouldn’t miss a walk or bike trip, or car trip if you must, to the mountain “Gullängsberget”. This is a mythical place with ship tumuli and giant cairns of graves from the Bronze Ages. Here you’ll easily slip into the sort of world where JRR Tolkien could’ve drawn inspiration for the “Lord of the Rings” trilogy.
And what we like best of all, you’re not likely to encounter any other tourists, there won’t be any salesmen, and it won’t cost you a cent! This is a unique historical landscape, non-commercial with no crowds or tourist attractions. Yet it is the essence of the ideal attraction – elegance in simplicity & majesty in nature. But once you’ve visited, you’ll have to promise to keep it confidential!

The working conditions in the mines likened punishment more than work with long, laborious hours spent in an unhealthy and dangerous environment. The work entailed making and keeping fires near the rock face during the night, and in the morning pouring water onto the heated rock. The violent change in temperatures caused the rock to crack. In 17th century gunpowder was introduced into mining, though it was not much more effective than the traditional method. In 1846 the Italian Sobrero discovered nitroglycerin. Its instability, however, lead to a prohibition of its use after only a year. In 1866 the Swede Alfred Nobel patented a method for stabilizing nitroglycerin. This was the birth of dynamite, and brought with it a new epoch in mining the world over. In fact, revenues from Mr. Nobel’s dynamite continue after more than a hundred years to fund the annual Nobel Prizes!